”Skimmer och härvor” är ett långsiktigt projekt initierat och lett av Theo Ågren och Thomas Laurien. Under denna övergripande titel arbetar vi processbaserat och transdisciplinärt, och vi kombinerar konstnärliga metoder och förhållningssätt med posthumanistiska perspektiv och ambitioner. Av centralt intresse för oss är hur konstnärligt arbete kan medverka till förändrade och hållbara relationer mellan människor och fler-än-människor.

I projektet ”Skimmer och härvor i Viskans vatten och marker” utgår vi specifikt från avrinningsområdet Viskan. Projektet genomförs i nära samarbete med Rydals museum och Textilmuseet i Borås, men även i samverkan med ett flertal andra aktörer. Projektet finansieras genom projektmedel från Boråsregionen och HDK - Valand Göteborgs universitet.

Skimmer

Bir’yun (Shimmer) är ett begrepp som antropologerna Deborah Bird Rose och Howard Morphy lärde sig av aboriginfolket Yolngu i Australien. I Yolngu-kulturen uppstår skimmer i bilder, mönster, musik och dans. När till exempel en bild är fylld av samverkande detaljer börjar den vibrera – den skimrar. Men för Yolngu-folket finns skimmer även i sådant som inte har skapats av människor. Skimmer återkommer på ett pulserande sätt, till exempel kopplat till årstider. För att något ska skimra ska det vara komplext – fyllt med detaljer. Kanske är öringens vandring på våren skimmer? Kanske är en blommande äng skimmer? Priset för vårt välstånd idag har alltför ofta varit att det som skimrar förstörts. När vi förstår att vi själva kan vara del av det som skimrar, vad händer då med relationerna till vår omgivning?

Härvor

Härvor (Entanglements) är ett begrepp som påminner oss om hur djur, växter, platser, historia med mera är intrasslade i varandra – och även om vi idag faktiskt vet mycket om hur saker och ting hänger ihop är det fortfarande ofantligt mycket som vi inte har en aning om. Världen är inte en maskin med tydliga delar, en maskin som fungerar förutsägbart. Tvärtom – världen bör istället förstås som en härva, eller som mängder av härvor, där trådarna aldrig riktigt går att frilägga från varandra. 

Posthumanism

I vårt arbete med ”Skimmer och härvor” ligger ett speciellt synsätt och perspektiv till grund för vad vi gör. Ett övergripande namn för detta synsätt är posthumanism. I korthet innebär detta en ambition att uppmärksamma intressen och behov även för exempelvis djur och växter – och inte enbart för människor. Det handlar också om att utmana tanken om att vi så kallade moderna människor är separerade från ”naturen”, och att vi har rätt att uppträda på ett dominant sätt gentemot annat på jorden. Inom posthumanismen ifrågasätts även uppdelningen mellan subjekt och objekt. Denna uppdelning har rättfärdigat människor att utnyttja och missbruka andra delar av livsväven, såsom floder, djur och växter. I projektet ”Skimmer och härvor i Viskans vatten och marker” försöker vi behandla vattenkroppen Viskan som ett subjekt, som ett väsen eller kanske till och med som en person. Hur kan man föra samtal och interagera med detta subjekt, och vad händer då? 

Posthumanismen erbjuder teori och begrepp som hjälper oss att ifrågasätta och utmana människans många gånger ohållbara relationer till det som samexisterar i livsmiljön. De posthumanistiska begreppen kan läggas i den konstnärliga verktygslådan och möjliggör då nyskapande konstnärlig gestaltning, kreativt berättande och ett aktivt medskapande för såväl människor som fler-än-människor.